ASPN – Vad kommer efter GPS?

GPS känner vi väl alla till någorlunda. I Ryssland finns Glonass, i Kina Beidu och i Europa så har den sjunde och åttonde Galileosatelliten nyligen skjutits upp. Men vad är det som kommer sedan…

I en artikel i NyTeknik så refererar man till ett DARPA projekt (U.S. Defense Advanced Research Projects Agency) som skall positionera sig helt utan beroende av externa signaler, vilket jag tycker låter ambitiöst när man tänker efter lite, men längre ner i samma artikel så nämner man nästan i förbigående ASPN eller ”All Source Positioning and Navigation”.

Detta tycker jag låter mer realiserbart i närtid och rejält intressant att titta närmare på.

Redan idag finns små enheter med magnetfältssensorer och accelerometrar som håller reda på hur exempelvis våra smarta telefoner rör sig i våra händer.

Runt omkring oss har vi massor av saker som sänder ut radiosignaler på olika frekvenser, inte minst andra mobiltelefoner, men även basstationer, trådlösa nätverk, radiomaster med mera. Även mycket utrustning som inte är avsedda att kommunicera trådlöst sänder ut radiofrekvenser som man kan detektera.

Sedan har vi möjligheten att använda aktiva sensorer med exempelvis laser och ultraljud för att känna av hur omgivningen ser ut. Backsensorer i bilar känner av hur långt det är till ett hinder och min robotdammsugare hemma har en laser som skannar av rummet. Nu är även fotogrammetri på frammarsch och bidrar till en i huvudsak passiv metod för positionering. I bilbranschen så går det redan idag att få parkeringshjälp med stöd av fotogrammetri som tillval när man köper en ny bil.

Att enbart positionera sig med hjälp av basstationer i telenätet är det väl ingen som skulle ge sig på om man är ute efter hög noggrannhet, eller att enbart använda en stegräknare för att räkna ut var man befinner sig. Men i och med att processorkapacitet blir billigare, mindre och mer tillgänglig så blir det mer och mer realiserbart att kombinera dessa för sig mindre lämpliga sensorer, till något som i samverkan kan ge potentiellt mycket hög noggrannhet.

ASPN är ett vitt begrepp och det är kanske inte i en liten handhållen enhet som vi först kommer att se exempel på hur detta skulle fungera, utan i större plattformar där man har flera olika sensorer som kan kopplas samman i nätverk och användas för att beräkna positionen.

Vad talar emot ASPN?

Svar: En GPS-mottagare kostar ett par hundralappar!

Det kommer inte att vara priset som kommer att driva på utvecklingen utan något annat. GPS är väldigt sårbart och känsligt för störningar. GPS är även svår att använda när man inte har fri sikt mot himlen, för att inte tala om under vatten där GPS signalen släcks ut redan efter någon decimeter.

Är man beroende av en robust signal som inte är störningskänslig, fungerar exempelvis inomhus eller under vatten, så kan ASPN vara ett lockande alternativ.

Det kanske inte är så konstigt att DARPA är så intresserade.

På sikt så kan vi nog dock räkna med att våra navigeringshjälpmedel kommer att ta hjälp av flera olika sensorer i samverkan, även om de i stor utsträckning förlitar sig på exempelvis GPS i grunden, åtminstone till att börja med.

Advertisements

Taggar:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: